Vi försöker komma oss ut på lunchen så ofta som möjligt.
Särskild på såna här vackra dagar som vi bjöds på idag.
En strålande sol lyste från en klarblå himmel.
Rena ljusterapin.
Svalt och uppfriskande.
Vi har en precis lagom runda som vi brukar ta.
Där ingår en ganska seg uppförsbacke som sätter fart på pulsen.
Idag fick vi syn på en stackars brevbärare som hade ramlat på sin cykel.
Just i nämnda backe.
Han verkade ha varit på väg nerför.
Vi såg inte fallet.
Men en hel del post hade ramlat ut.
En väska var intakt men den andra hade tappat innehållet som låg lite spridd över trottoaren.
Vi frågade om han behövde hjälp.
Men det ville han inte ha.
Han hade slagit sig sa han när vi frågade men det gick bra ändå.
Han verkade lite smått irriterad.
Jag vet ju själv hur pinsamt det är att ramla.
Och hur illa det än är så avfärdar man folks hjälp med att det inte är nån fara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar