Karriärbyte

Sen i torsdags har jag varit hängig och orkeslös.
Kan det vara virus eller nåt annat?
Men idag var det helt hopplöst när jag klev upp och stod i dushen.
Orkade knappast någonting.
Helt slut.
Ringde vårdcentralen och fick en akuttid mitt på dagen.
Läkaren kunde inte hitta något fysiskt så jag ska gå dit imorgon bitti på fastande mage och ta några prover.

Passade på att hämta ut ett recept på apoteket.
Utanför hängde en näst intill tandlös A-lagare.
"Har du en cigg?"
"Nej, jag röker inte"
"Nähä, du röker inte, men krökar du då?"
"Nej"
"Gökar du då?"
"Nej."
"Men, då kan du ju bli nunna."
Hmmm, kanske dags att byta karriär.

Det var iallafall ett härligt slaskigt vårväder ute.
Nästan till att bli frisk av.

Det blev vinter

Det trodde man inte för en månad sen.
Men nu är den här igen.
Det var så vitt och fint i morse.
Men det varade inte så länge.
Smutsigt, moddigt och slaskigt.
Undrar om tanten med rullatorn tog sig ut idag.

Tanten med rullator

Jag var på väg hem från tunnelbanan.
Gick och traskade i snömodd och slask.
Framför mig går en liten gumma med rullator.
Jag börjar prata med henne och kommenterar att det måste vara jobbigt.
Och hon bekräftar.
Men det var lite extra jobbigt också eftersom det var nästan punka på ena hjulet.
Hon hade övertagit den efter sin avlidne make.
Och tanten fortsätter prata med mig, en vilt främmande människa.
Äldre människor är oftast så tillitsfulla.
Tur att jag inte hade onda avsikter.
Tanten var bara så gullig och pratade på medan hon knuffade sig framåt på det tunga underlaget.
När vi kommer fram till vår gata blir det uppförsbacke.
Och det är uppenbarligen ännu tyngre.
Men hon berättar att hon trots allt tar sig ut varje dag på en promenad.
Jag kliver av vid min port och säger hej då.
Vem vet, vi kanske ses igen.
Hon fortsätter en liten bit till uppför vägen och svänger av mot sin gård.
Viken underbart härlig krutgumma.
Man får hoppas att det är sån man blir när man blir gammal.

       

Skönt slaskigt

Våren är på gång.
Kunde inte motstå frestelsen att ta en lunchpromenad.
Och det slaskar så skönt i rännstenen.
Halt och moddigt.
Men alldeles underbart.
Det blev även en promenad efter jobbet.
Härliga tider att se fram emot.
Visserligen har det spåtts snö igen.
Men vem bryr sig?
Det är ju snart vår och dagarna blir längre.

   

Sushilunchen

Svenska Sushiköket i Midsommarkransen.
Vi har gått förbi många gånger.
Bara talat om att vi ska äta där nån gång.
Många har talat om att det alltid är mycket folk och långa väntetider.
Förra veckan laddade vi för en längre lunch och bestämde oss för sushi.
Mycket folk var det.
Väntetiden var överraskande kort.
Det gick faktiskt riktigt fort.
Och läckert, delikat och gott.
Glömde att ta kort på härligheten.
Nu är vi helt sålda på stället så det blev ett besök idag också.
Glömde inte att fotografera.
Och nu kan ni kanske förstå vad jag menar.
Trots snöyra och blåst är det bara så värt besöket.
Grymt smarrigt.
     

En fallen brevbärare

Vi försöker komma oss ut på lunchen så ofta som möjligt.
Särskild på såna här vackra dagar som vi bjöds på idag.
En strålande sol lyste från en klarblå himmel.
Rena ljusterapin.
Svalt och uppfriskande.
Vi har en precis lagom runda som vi brukar ta.
Där ingår en ganska seg uppförsbacke som sätter fart på pulsen.
Idag fick vi syn på en stackars brevbärare som hade ramlat på sin cykel.
Just i nämnda backe.
Han verkade ha varit på väg nerför.
Vi såg inte fallet.
Men en hel del post hade ramlat ut.
En väska var intakt men den andra hade tappat innehållet som låg lite spridd över trottoaren.
Vi frågade om han behövde hjälp.
Men det ville han inte ha.
Han hade slagit sig sa han när vi frågade men det gick bra ändå.
Han verkade lite smått irriterad.
Jag vet ju själv hur pinsamt det är att ramla.
Och hur illa det än är så avfärdar man folks hjälp med att det inte är nån fara.

 

Lägenhetsvisning

Jag hade visat intresse på en tvåa på Söder via interna byteskön.
Den var inte så stor men den kanske var välplanerad.
Men ack vad besviken man kan bli.
Den var visserligen stambytt, men i övrigt var den otroligt nergången.
Jag såg framför mig ett totalt renoveringsobjekt.
Jag är inte redo för det.
Alldeles för mycket jobb.
Sen var den väl egentligen i minsta laget.
Men det är ju alltid kul att kolla.
På väg därifrån, på Hornsgatan var det en lägenhetsvisning på en bostadsrätt.
Vi klev in av ren nyfikenhet.
Från den ena lägenheten till den andra så var det som att komma till olika planeter.
Men man får betala om man vill ha en stor trea på Hornsgatan.
Sådär närmare fem millar.
Ja, ja.
Kul att spana lite.
Vi fortsatte med en caesarsallad på Cafe Rival vid Mariatorget.
Sedan promenerade vi längs gallerierna på Hornsgatspuckeln.
Det hade blivit lite "varmare" i loppet av eftermiddagen.
Det var bara -7 när vi passerade Slussen.
En lagom skön eftermiddag.

   

Snökanon och vintersol

Den så omtalade snökanonen dök upp igår kring lunch.
Ett helt dygn senare än utlovat.
Vädret var väldigt märkligt under hela dagen.
Ena minuten yrande snöväder och när man tittade ut några minuter senare strålade solen.
Kallt var det iallafall.
Min termometer har visat -15grader tredje dagen i följd.
Men det blev inte nån överdriven mängd snö utav det hela.

Idag är det en fantastisk vacker vinterdag.
Förtfarande isande kallt ute.
Det ser frestande ut.
Men öppnar jag balkongdörren åker den igen fortare än kvickt.

   

Glada toner i tunnelbanan

Hej i rutan.
Det var ett tag sen jag hörde av mig.
Jag har inte mått så superbra på sistone.
Den beror säkerligen på den inre stressen angående jobbet där vi fortfarande inte riktigt vet hur det kommer att bli.
Förra vecka blev riktigt illa med häftiga yrselatacker som jag inte riktigt fattade vad det var.
Blev väldigt rädd.
Jag visste iallafall att det inte var nåt med hjärtat för det hade jag kollat veckan innan på Stockholm Heartcenter i Vällingby.
Yrseln gav inte vika så i lördags åkte jag in till akuten på St Göran.
Efter några timmars väntan här och där och provtagning hittade dom inget fel.
Fick remiss vidare till öron på KS.
Inget fel där hellre.
Jag är fullt frisk men mår inte så bra.
Stressrelaterad säger alla läkare.
Ungefär som att få diagnosen virus när dom inte vet vad man lider av.
Har kört mjukmassage att par dagar den här veckan och det har faktiskt hjälpt lite.
I tisdags var jag hos husläkaren för min onda axel.
Han satte en kortisonspruta som inte hjälper.
Ja men, ni hör ju hur det låter.
I tillägg till all annat fick jag dessutom ett ryggskott för ett par veckor sen också.
Reparationsåldern säger vissa.
Men jag känner mig inte redo för det ännu.
Lite krämpor kan man väl tåla, men den senaste tiden har varit rent löjligt.
Jag hör ju hur det låter när jag ska berätta för doktorn.
Och jag är inte hypokondriker.
Inte vad jag vet iallafall.
I morgon ska jag till Naprapathögskolan så då hoppas jag dom kan råda bot på dom fysiska krämporna åtminstone.
Men lite glada rytmer i tunnelbanehallen vid Fridhemsplan på väg hem piggar upp.
Mellanlandar i Åkeshov och andas in lite kall och skön vinterluft.
Det var faktiskt -15 grader när jag kom hem precis som i morse och kallare ska det bli.
Och mer snö också.