Klassfesten

Det var för femtio år sedan som jag började ettan på Slemdal Skole strax utanför Oslos centrala delar.
Otroligt att tänka på att tiden har rusat iväg så fort sedan dess.
I våras fick jag ett meddelande via Facebook att jag hade hittats.
Man planerade en återförening.
Några av de gamla klasskamraterna hade gått ihop för att planera en klassfest.
En del hade hållit kontakt genom åren medan andra inte hade setts av sedan grundskolan eller gymnasiet.
Jag tackade givetvis ja till att få se alla igen.
Många namn hade fallit bort, men när man börjar fundera kommer en del av minnet tillbaka.
Uppslutningen till att delta i denna reunion var imponerande.
Hela 27 personer hade tackat ja.
Själv gick jag i klassen endast till slutet av fyran då vi flyttade från området och jag var tvungen att byta skola.
Det fanns även några till som slutat under tiden och andra som hade tillkommit.

Vi skulle träffas i skolgården.
Och folk strömmade till.
Vi hälsade och talade om vem vi var eftersom vi inte direkt kände igen varann.
Tiden sätter ju sina spår på gott och ont.
Men vi fann varann fort och det blev mycket prat och skratt.
En av lärarna var också inbjuden.
Han stod för uppropet för kvällen.
Vi fick även hälsa på den nuvarande rektorn som släppte in oss i ett klassrum där vi fick sätta oss ner vid var sin skolbänk.
Han berättade lite om nuvarande skolsystem medan vi skålade i mousserande vin.
Vi släpptes även in i skolköket där det mimrades lite om olika roliga episoder till högljudda skratt.
Kommer själv inte ihåg så mycket.
Men det starkaste minnet jag har var när vi fick besked om att vår fröken hade dött.
Men det var de som kom ihåg så mycket mer.
Och vi fick lyssna på berättelser från skoltiden ur ett barns perspektiv på ett otroligt roligt sätt av en av klasskamraterna som har ett imponerande gott minne.
Allt från tjejbaciller till lärarinnor med trånga tröjor.
Vi skrattade så vi tjöt.
Även ett par andra berättade några enstaka jätteroliga episoder från skoltiden.
Det blev mycket prat medan vi åt jättegod mat, typ tapas och drack vin eller öl.
Vi var även uppkopplade på Skype med en av kamraterna som hade flyttat till USA och nog tyckte det var lite väl lång att åka för en enda kväll.
Tänk vad världen ändå kan göras liten med dagens teknik.
Kvällen gick alldeles för fort.
Men det verkade vara en enighet om att vi måste göra om det hela.
Eventuellt vart femte år.
Det vore ju supertrevligt.

 

Direkt från fabriken

I flera månader, kanske även år har  busslinje 147 kört med den äldsta bussparken i Stockholm.
Linjen går från Liljeholmen till Hökmossen.
Jag åker den varje dag till jobbet och ibland från jobbet om jag inte väljer att gå.
Då och då har jag undrat om bussen överhuvud taget kommer att hålla ihop hela vägen.
Det brukade slamra och skramla om lösa delar.
Och oftast luktade det skunk eller andra otrevliga lukter.
Men i måndags hände något.
Bussen som stod inne var helt ny.
Direkt från fabriken.
Ren och snygg.
Och det luktade som i en helt ny bil.
Och dessa bussar har nu trafikerat i två dagar.
Det var på tiden att överge de gamla.
Hoppas bara inte dom satts in på nån annan linje.
Men jag tror nog inte det.
Ett problem med dom nya.
Chaufförerna vet inte riktigt hur alla knappar och lampor funkar.
I morse uteblev 'min' buss så vi fick snyggt vänta på nästa.
Ingen katastrof när det handlar om 6-7 minuter.
Men irriterande.
Och föraren hade märkbara problem.
En kollega fick hjälpa till och visa var alla nymodigheterna fanns och hur dom funkade.
Men det löser sig väl så småningom.
Iallafall betydligt mer inbjudande att sitta i en ny buss.
Förmodligen har linje 147 just nu stans nyaste busspark.
 

Pyssligt

Ny hobby?
Vet inte riktigt.
Fick bara så himla lust.
Motivet är det iallafall inget fel på.
Får se om tålamodet klarar av det.
Isåfall kanske det blir ett större nästa gång.
Har röjt undan på vardagsrumsbordet och börjat leta fram rambitarna.
   

Kultur i chockrosa

Dags igen för Stockholms kulturfestival.
Massa roliga saker att hitta på.
Och mycket är faktiskt gratis.
Den här gången är det mycket fokus på Norge.

Förskräckliga monster går omkring och skrämmer slag på folk.
Men det leder för det mesta till skratt.
Och kamerorna åker upp.
Ett barn blev dock rädd och började gråta.
Men den här modige pojken i gul reflexväst bjöd till och med monstret på gurka från sin medhavde matlåda.
Det var fler av dom.
Alla i rosa.
Men alla såg inte lika otäcka ut.

Sista kvällen

Nu är det inte mycket kvar av semestern.
Kom till Norge för två veckor sedan.
Känns som en evighet sedan.
Men ändå har tiden rusat iväg.
Idag har jag spenderat ännu mer tid i butiker.
Ännu mer shopping.
Kanske tur att jag åker hem igen imorgon.
Har inte råd att vara kvar här längre.
Var bjuden på middag hos syrran A ikväll tillsammans med mor o far.
Hon bor på åttonde våningen i huset bakom dom, och kan se rakt ner på deras hus.
Och vidare ut över stan och ut mot Oslofjorden.
Hon kan inte se föräldraranas lägenhet eftersom deras lägenhet också vätter med utsikt åt stan.
A bjöd på stenbit i ugnen.
Mmmmm, jättegott.
Till efterrätt bjöds det på blåbärspaj.
Sista natten återstår.
Imorgon ska resväskan packas.
Hoppas allt nytt får plats.
Tåget rullar ut härifrån imorgon eftermiddag.
Tillbaka i Stockholm sent imorgon kväll.
Och på måndag är det åter vardag.

   

Barnvakt

Syrran A skulle vara barnvakt åt sina två underbara barnbarn igår kväll.
Och jag hängde med.
Vi bilade ut till systerdottern K och make T som bor en bit utanför Oslo i ett ställe som heter Neskollen.
Ett jättefint nytt villaområde.
Dom skulle på konsert.
Den andra systerdottern, V och nyblivne maken P följde med från stan.
Dom skulle också med på konserten.
Alla drog iväg och A och jag var kvar med barnen.
Vi lekte kurra-gömma ett tag innan det var dags för nattbad.
Sedan skulle A försöka läsa sagor med varierat resultat.
Ungarna somnade till slut.
Vi satt uppe och pratade och snaskade i oss chips och choklad.
Ungdomarna var hemma igen vid ett.
Fullmånen bjöd på ett magiskt ljus över området.
Utsikten är det ju ingen fel på.
Vi bilade tillbaka till stan.
Släppte av V och P hemma hos dom och A släppte av mig hemma.
Då hade klockan hunnit bli två.
En sen kväll med andra ord.

  

Promenad i sensommarväder

Vi tog Tunnelbanan norrut.
Promenad runt Sognsvann.

Vädret var så härligt.
Soligt och kristallklar luft.
Ganska höstkyligt i skuggan.
Perfekt i min smak.

Fin promenadväg runt vattnet.
Dryga tre km att gå.
Lagom långt.

Vi avslutade vid kiosken med varmkorv, våffel, glass och kaffe.
Sedan tog vi Tunnelbanan tillbaka hem igen.

Nya bekantskaper

Bekantade mig med en ny T-banelinje, Ringen.
Inte så ny kanske, men jag har inte testat den förut.
De nya vita vagnarna är så fina och fraischa.
Dom har jag visserligen åkt med några gånger tidigare.
Nåt som vagnarna i Oslos tunnelbana har och som saknas i Stockholm är skräpkorgar.
Borde inte vara så svårt att installera kan man tycka.
En annan sak som skiljer sig.
Når tåget rullar in på perongen så är jag van att alla vagnarnas dörrar öppnas automatiskt.
Men inte här.
Man står som ett fån och stirrar tills någon annan person sneglar lite snett och skyndar sig att trycka på öppningsknappen.
Har visserligen inte missat ett tåg på grund av detta.
Ännu..

Var iallafall på väg till Oslos största köpcentrum.
Storo Storsenter.
För mig alldeles nytt, men dom firade ettårsjubileum nu.
Många butiker.
Gick omkring i drygt två timmar.
Shoppade bara lite.
Har ju redan inhandlat nästan hela höstgarderoben.

    

Renovering och rosor

Renoveringen är i full gång i området där bomben sprängdes.
Fönstren överst i höghuset tillhör Statministerns kontor.
Men det dröjer nog ett bra tag till innan han kan flytta in igen.

Och fortfarande ökar blomsterhavet utanför Domkyrkan trots att mycket har röjts undan.

Det kommer folk hela tiden som lägger ner blommor.

   

Från medeltiden

Vädret var fantastiskt idag.
Lite kyligare men soligt.
Åkte in till stan för att besöka Akershus Festning
Beräknas ha grundats ungefär år 1300.

Många vackra och mycket väl bevarade byggnader.
Just nu håller man på att renovera flera av dom.

Fästningen ligger alldeles intil bryggan där de största cruisebåtarna lägger till.

Och precis intill stan.
Rådhuset ligger strax bakom.

Fästningen bevakas av Hans Majestet Kongens Garde.

    

Regntung dag

Idag har det varit en riktig innesittardag.
Det har regnat heeeeeeeela dagen.
Men den avslutades med en glittrande solnedgång.
Det blev shopping istället.
Mycket shopping.
Jag har fyllt garderoben för hösten.
Tror jag iallafall.
Imorgon har det spåtts strålande sol.
Då blir det nog en långpromenad nånstans.
Och kanske lite mer shopping.
Vi ska eventuellt kolla in ett nytt köpcentrum som så många skryter av.
Kanske jag kan börja på vintergarderoben då.
  

Ovanför staden

Planen för dagen igår var att åka ut för att titta på nya Holmenkollbacken.
Skulle ta tunnelbanan som går hela vägen upp i åsen ovanför Oslo.
Jag åkte till ändhållplatsen Frognerseteren.
Det ligger en bit ovanför Holmenkollen men jag skulle promenera ner till skidanläggningen.
Resan tog nästan en timme.
Tåget går inte så fort och det slingrar sig uppåt som en serpentinväg.
Brant är det.
Och många hållplatser.

Härifrån finns det många vägar att ta vidare inåt längs stigar på sommaren och skidspår på vinteren.

Jag tog vägen ner till Frognerseteren restaurant.
Minns stället från min barndom när vi hade varit ute på en lång skidtur och satte oss ned här för att dricka en kopp varm choklad.

Väl här får man sin belöning för den långa resan.
En fantastisk utsikt över Oslo och Oslofjorden.
Magiskt.
Vädret var ju också soligt och fint.

Den andra belöningen man måste unna sig här uppe är deras berömda äppelkaka med vispgrädde.

Vandrar vidare nedåt vägen mot Holmenkollen.
Får syn på toppen av en nybyggd backhoppningsbacke.
Det här måste ju vara den nya Holmenkollbacken.

Tar mig fram till backen och kollar in några killar som övningshoppar på plastunderlag.
Tänker att det är konstigt att dom hoppar i en så stor backe.


Killarna åker skidliften upp och hoppar ner.

Dom höll på med en hel del konstruktionsarbete och jag funderade på om det var möjligt att ta sig ner och sen en annan väg vidare till närmaste tunnelbanestation.

Lyckades få en bra bild på hela backen.
Men det gick inte att ta sig härifrån som jag hade tänkt.

Jag var helt enkelt tvungen att ta mig hela vägen uppåt igen.

Sväng efter...

...sväng efter sväng.
Jag var fullständigt slut och genomsvettig när jag var uppe.
Men jag hade iallafall fått fina bilder av Holmenkollbacken.
Trodde jag ja....
Efter att jag vilat ett tag vandrade jag vidare neråt vägen för att hitta en tunnelbanestation.
Runt nästa sväng fick jag syn på den här...

...självaste Holmenkollbacken.
Den riktiga.
Vilken miss jag gjort.
Den backen jag hade kollat in innan var den lilla backen från förra årets VM.
Midtstubacken.
Men nu var jag så trött och svettig och sur på mig själv.
Så det blev ingen närkontakt.
Bara några bilder tagna.
Det är iallafall en riktigt stor backe och vacker i den nya konstruktionen.
Hur kunde jag ta så fel.
Har ju sett backen hur många gånger som helst på TV.
Ja, ja.
Så kan det gå.
Det blev iallafall en rejäl motionsrunda.

  

Peer Gynt ved Gålåvatnet

Äntligen kom kvällen som vi väntat på sedan julafton.
Biljetten vi fick i julklapp skulle äntligen avnjutas.
Vi åkte iväg med buss från hotellet till Gålåvatnet.
Där skulle vi se Peer Gynt av Henrik Ibsen.
Spelas på en utomhusteater med fantastiska kulisser.
Naturen själv.

Å vi var inte ensamma.
Det är otroligt populärt.
Spelas tio gånger varje år vid den här tiden.
Och vädret var perfekt.
Medan vi väntar kan vi se se flera av aktörerna i roddbåtar ute på vattnet i väntan på att det ska sätta igång.
När starten går börjar man med att spela Morgenstemning av Edvard Grieg.
Han har ju faktiskt tonsatt hela Peer Gynt.
Mycket stämningsfullt.

Sedan kommer spelet igång.
Och vi njuter av varje minut.
Otroligt duktiga skådespelare.

Peer själv med sina lögner och fantasier spelas av Dennis Storhøi.

Det är en jätte-ensembel som går av och på scenen.
Ständigt bytande kostymer.

Vi skrattar och facineras.

Men mest av allt skrattade vi åte den här figuren.
Den grönklädda.
Självaste Dovregubbens egen dotter som förför Peer i en dröm.

Efter en och en halv timme blir det paus.
Akt I är slut.
Men nu börjar molnen mörkna och vi ser regnet smyga sig in.
Lika bra att sätta på regnkläderna för säkerhets skull.
Och tjugo minuter senare börjar akt II.
Det gör också regnet.
Och det regnar och regnar.
Skådespelarna spelar som om ingenting har hänt.
Tyvär blev det inga bilder från akt II eftersom kameran fick stanna under regnkappan.
Lagom till slutapplåderna slutar regnet.
Men vi njöt lika mycket av skådespelet ändå.
Jag tar gärna en repris.