I sjukvårdens famn

'
Har inte haft det så bra i magen på sista tiden.
Och i påsk blev det sämre med feber och mer ont.
Skulle ju egentligen jobba i onsdags men jag tyckte att jag hellre behövde uppsöka en läkare.
Jag ringde Vårdcentralen på morgonen och fick en tid ett par timmar senare.
Ingen väntetid och jag kom in till doktorn.
Hon undersökte och skickade mig till labbet för provtagning.
Slapp vänta och var strax inne hos doktorn igen.
Hon kollade proven och konstaterade att sänkan var skyhög.
Någon form av infektion alltså.
Hon undersökte mig igen och var ganska säker på att det var i livmodern som problemet var.
Men hon ansåg att jag borde uppsöka KS-akuten först för att få det bekräftat eftersom sänkan som sagt var så hög.
Man kanske måste sätta in antibiotika via dropp och då måste man stanna kvar på sjukan.
Jag undrade om det var nödvändigt att gå hem först och hämta tandborste m.m, men hon trodde nog ändå inte att jag skulle behöva vara kvar.
OK!
Jag fick med en remiss.
Och åkte in till KS utan att gå hem först.
Jag kom in på gyn-akuten vid 12.
Vid 14 kom jag in till doktorn.
En timme tog det där inne.
Och ni vet ju hur kul det är.
Här hadde jag doktor nummer två med kandidat.
Eftersom hon inte var helt säker tillkallade hon dagens doktor nummer tre, hennes överläkare.
Han kunde dock konstatera att problemet inte var gynekologiskt men istället blev jag remitterad till kirurgen eftersom han misstänkte tarmarna.
'
Väl där hamnade jag i ett undersökningsrum.
Ungefär en timme senare kom en sköterska och bad mig ta av tröjan och sätta på mig en sjukhusskjorta.
Sexigt!
Där satte dom ett dropp och jag fick inte varken äta eller dricka.
En läkare, dagens fjärde, ställde en del nya och likadana frågor som dom andra.
Nu började jag bli lite bekymrad.
Det kändes nu som jag ändå skulle behöva övernatta här.
Och jag som bara hade handväskan som bagage.
Jag rullades ut i korridoren och där skulle jag vänta för att komma upp på röntgen.
Det kunde ta hur lång eller kort tid som helst.
Strax före sju kom en sköterska för att ge mig ett lavemang med kontrastvätska eftersom jag hade fått tid för röntgen en halv timme senare.
Några blöjor lades under och sen var det bara till att knipa ihop tills efter jag var klar med undersökning.
Chauffören kom och rullade upp mig till röntgen.
Där fick jag åka fram och tillbaka några gånger i en datortomograf.
Andas in, håll andan, andas ut, andas in, håll andan......
Det tog ungefär en kvart.
Ny chaufför och tillbaka till "flödet" (akuten).
Dagens femte läkare ställde en del frågor igen, samma som förut, och jag skulle skrivas in på en avdelnig.
Så blev jag 'märkt' med namn och nummer.
Läkare nummer sex kom och ställde samma frågor.
Igen.
Det verkade vara vaktombyte.
'

'
Ännu en ny chaufför som tog mig upp till avdelningen.
Då var klockan halv nio på kvällen.
Jag hamnade i ett två-mans-rum.
Men jag var helt själv.
Den andra sängen var tom.
Vilken tur.
Och så var man igång igen med alla frågor.
Samma frågor.
Den sjunde och dagens siste läkare intervjuade.
Han förklarade att jag hade inflamerade tarmfickor.
Det hade gått ett litet hål på tarmen som han jämförde med en pyspunka.
Han satte mig på hästdoser av intravenös antibiotika.
Ingen mat och dricka, tarmen måste vila.
Jag kanske skulle få komma ut på torsdag eller fredag.
'

'
TV-på rummet över varje säng.
Men det var inte så lyxigt som jag trodde.
Betal-TV.
50 kr för första dygnet.
Jag struntade i det, skönt att vara utan ett tag.
'
Torsdag morgon.
Nya blodprover.
Ny doktor.
Igen.
Den åttonde.
Sänkan hade gått ner, men inte tillräckligt för att jag skulle få komma hem.
Ytterligare en natt.
Jag kanske skulle få komma hem på fredag.
Jag bävade.
Tänk om jag skulle behöva stanna hela helgen.
Men jag skulle iallafall få dricka.
Klara drycker.
Jag blev av med dropp-påsen och då kan man ju röra sig lite friare utan att släpa omkring på dropp-ställningen.
Jag fick be min kompis C om att komma hit med det jag behövde.
Jag var ganska uttråkad eftersom jag inte hade någonting med mig.
På em dök han upp med de sakerna jag frågat efter.
Skönt att få något att sysselsätta sig med.
'

'
På kvällen fick jag en rumskompis.
En ung, jättegullig tjej.
Hon hade vurpat på sin snowbord första dagen på semestern.
Snacka om otur.
'
Fredag morgon.
Nya prover.
Väntar, väntar väntar......
Var är doktorn?
Jag vill få veta om jag kan äta nåt.
Jag börjar bli riktigt hungrig.
Äntligen kommer han, doktor nummer nio.
Yes, jag får äta.
Och jag får åka hem om det går bra.
En trist macka med skinka och lite yoghurt.
Men o så gott det var.
Jag åt försiktigt.
Tugade ordentligt.
Det måste bli min nya livsstil i framtiden.
Inte stressa nar jag äter.
'
Personalen har varit otroligt gulliga, trevliga, roliga.
Dom gör verkligen en jättejobb.
'
Tog en dusch och klädde på mig.
Jag hann även med att få lite lunch.
Sen sa jag adjö och tack för mig.
'
Jag gick till apoteket för att hämta ut mina mediciner.
Men jag var skakigare än jag trodde.
Det kändes som jag blivit körd i en torktummlare.
'
Hoppas jag slipper sjukhus igen för det här.
Nu har jag en diagnos och känner igen symptomen och vet vad jag ska göra så det slipper gå så långt nästa gång.
Men ändrar jag lite på mitt sätt att äta genom att låta bli att stressa så kanske det inte behöver bli någon nästa gång.
'