'
Då var det dags för mörkret.
Det var så märkbart idag.
Första arbetsdagen efter att normaltiden är tillbaka.
Jag slutade på jobbet nån gång efter fyra och då var det nästan totalt mörker.
Vill man ha sol får man gå ut på lunchen.
Det gjorde jag idag med en kollega.
Och det var ett underbart, strålande höstväder.
Solen värmde och det gnistrade i höstfärgerna.
'
Jag flåsar som en val nu för tiden när jag är ute och går.
Extremt dålig kondis i kombination med ett antal extra kilon för mycket.
Ingen bra combo.
När jag försöker prata samtidigt som jag går är det knappt jag orkar få luft.
'
Nu väntar nya tider.
Måste, måste, måste....
Skärpning.
Och just idag ville vår otroligt snälla chef bjuda på nåt extra eftersom vi hade det så jobbigt.
En hel påse chokladpraliner.
Just när man är som svagast på eftermiddagen.
Men jag stålsatte mig och bjöd ut godiset till kollegor i andra grupper.
Och det gick riktigt bra.
Bara man inte tar den där första.
Inte smaka alls.
'
Istället för att ta bussen gick jag från jobbet.
Ner till Liljeholmen och vidare genom Gröndal.
Skulle ta tvärbanan sen.
Två minuter stod det på skylten.
Men det måste ha varit SL-minuter.
Dom har en väldigt speciell klocka.
För det hade gått mer än fem minuter innan spårvagnen verkligen kom.
Ibland skulle jag önska att jag hade en SL-klocka.
Speciellt på helgerna.
För lördan och söndan går alldeles för fort.
'
'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar