'
Sista chansen.
Ville se bilderna av Annie Leibovitz.
Hon är ju världsberömd.
Utställninge på Fotografiska förlängdes med en vecka och sista dagen är på söndag.
Massor av bilder.
Men ganska vanliga, som någon annan också sa för ett tag sedan.
Bilderna är ju perfekta.
Kanske för perfekta.
Många porträtt.
Massa människor.
Inte så konstnärliga.
Men man måste ändå imponeras av hennes persongalleri.
Hon har ju verkligen fotograferat de STORA kändisarna.
Allt från presidenter via superstjärnor och mindre stjärnor till familjen och vanligt folk.
Kul att se men lämnar inget större känslomässigt intryck.
'
En annan fotograf som ställer ut är Sandy Skoglund.
Ganska märkliga bilder.
Mycket färger.
Det var människor som var av ostbågar eller russin eller andra ätbara eller konstiga saker.
Eller färgglada djur.
'
Men det var en fotograf som jag fastnade för.
Pieter ten Hoopen.
En kille som kom till Sverige från Holland för tolv år sedan.
Han skildrar Stockholm.
Natt och kvällsbilder.
Mörka, lite dimmiga.
Men med mycket känsla.
Själv fastnade jag vid en vinterbild med snö.
En öde gata på kvällen.
Inga människor.
Man kunde nästa höra tystnaden i bilden.
Magiskt.
Fick en känsla av trygghet.
Gick tillbaka flera gånger och tittade på bilden.
Kände nästan att jag skulle vilja kliva in i den.
Trots att jag inte gillar varken mörkret eller mycket snö.
'
'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar