måndag 8 december 2008

Den rymmande ryggan

Min lilla ryggsäck hade fått egna ben att gå på i morse.
Det gick fint på T-banan, ryggan var med. Sen Tvärbanan, ryggan
var fortfarande med. Slutligen buss 147. Satt på bussen och hade
hamnat i ett 'Christmas state of mind', satt nämligen och lyssnade på
julsånger i iPoden och drömde mig bort till snö, julgran och god mat.
Tog med väskan som jag hade ett gäng halsband i och klev av bussen,
kom in på jobbet och då upptäckte jag att ryggan hade rymt. Borta!!
Och vad göra nu? Tänk, tänk, tänk. Aha! Haffa bussen när den är på
väg tillbaka till Liljeholmen. Sagt och gjort och jag klev ut till hållplatsen
och väntade. Hann fundera lite medan jag stog där. Tänk om bussen inte
kom. Tänk om dom hittat ryggan och trodde den var en bomb.
Fullt polispådrag, sprängning av ryggsäck och sen på nyheterne där dom
talar om att ryggan inte innehöll en bomb och tänkte då på min matlåda
med fisk och potatismos som skulle sprängas. Det enda som var värdefullt
i säcken var min andra digitalkamera som alltid är med uti-fall-att.
Men bussen kom och stannade och jag berättade att jag glömt min rygga
och om den möjligtvis hade hittats. Chauffören tittade lite på mig och sedan
log han och fiskade upp min rygga.
Min kommentar: Å, tack gode Gud, min matlåda.

Den numera benlöse, återbördade ryggan

5 kommentarer:

Anonym sa...

Han försökte rymma, den rackarn, men kom inte så långt! Håll fast om han försöker igen! Kram

Anonym sa...

Så trevligt med ärligt folk. Chaffisen var ju snudd självklart, men att ingen dum typ på bussen snott ryggan, det var ju bra. Bra för dig! "Ryggsäcken har rymt" kunde annars bli en fin löpsedel...

Anonym sa...

Vilken tur att det finns ärliga människor ;)

Allt möjligt och omöjligt sa...

Jo, det finns nog fler ärliga människor än vi anar. Det är ju skönt att veta.

Fru Pusselbit sa...

Vad skönt att den kom tillbaka! =)