Den rymmande ryggan

Min lilla ryggsäck hade fått egna ben att gå på i morse.

Det gick fint på T-banan, ryggan var med. Sen Tvärbanan, ryggan

var fortfarande med. Slutligen buss 147. Satt på bussen och hade

hamnat i ett 'Christmas state of mind', satt nämligen och lyssnade på

julsånger i iPoden och drömde mig bort till snö, julgran och god mat.

Tog med väskan som jag hade ett gäng halsband i och klev av bussen,

kom in på jobbet och då upptäckte jag att ryggan hade rymt. Borta!!

Och vad göra nu? Tänk, tänk, tänk. Aha! Haffa bussen när den är på

väg tillbaka till Liljeholmen. Sagt och gjort och jag klev ut till hållplatsen

och väntade. Hann fundera lite medan jag stog där. Tänk om bussen inte

kom. Tänk om dom hittat ryggan och trodde den var en bomb.

Fullt polispådrag, sprängning av ryggsäck och sen på nyheterne där dom

talar om att ryggan inte innehöll en bomb och tänkte då på min matlåda

med fisk och potatismos som skulle sprängas. Det enda som var värdefullt

i säcken var min andra digitalkamera som alltid är med uti-fall-att.

Men bussen kom och stannade och jag berättade att jag glömt min rygga

och om den möjligtvis hade hittats. Chauffören tittade lite på mig och sedan

log han och fiskade upp min rygga.

Min kommentar: Å, tack gode Gud, min matlåda.

Den numera benlöse, återbördade ryggan