Solen tog en paus

Vi har varit ganska bortskämda med sol den senaste tiden.
Så härligt att ljuset är tillbaka.
Men idag blev det lite uppehåll i solandet.
Mulet och en rätt sur vind.
Det blev iallafall en promenad.
Från Liljeholmen över bron och upp på Söder längs Hornsgatan.
Tur att det finns lite affärer så man kan in och värma sig lite.
Det var kring noll grader men det kändes betydligt kallare.

Det finns många sätt att ta sig fram förutom till fots.

Killen på Segway kom farande och jag hann precis få upp kameran innan han försvann över krönet.

Det är mycket man kan skylla Alliansen på.

Kan det här vara självaste påskharen som satt sig till rätta på en trädgren i väntan på den stundande högtiden.

         

I skymningsljuset

Nu är det fortfarande sol när vi slutar jobba.
Så underbart att solen och ljuset är på väg tillbaka.
Jag har levt som i en bubbla den senaste tiden.
Har inte mått särskilt bra.
Men nu har bubblan spruckit och det känns som jag börjar leva igen.
Och lusten är tillbaka.
Lusten att göra saker.
Skulle ta bussen över bron.
Men den klara himlen och strax dags för solnedgång frestades jag att gå istället.
Det var ett tag sen jag gick över Västerbron.
Det kan vara grymt kallt ibland.
Men man blir aldrig besviken på vyerna över världens vackraste huvudstad.

Och solnedgången här uppifrån krönet på bron med utsikt västerut och över Stora Essingen är bedövande vacker.

Isarna nedanför som börjat spricka upp, håller åter på att frysa till igen med den nya kylan som dragit in över stan.
I morse var det -9 och i eftermiddags strax under nollan.

Och skymningsljuset bjuder på de mest magiska siluetter.
Så vackert med både neon....

...gatljus...

...och månsken över Rålis.

 

Nya glasögon

Efter förra årets problem med ögonen blev jag kallad till efterkontroll.
Ringde för att boka tid.
Dom frågade om jag ville ta ett kombo-besök.
Det var faktiskt nio år sen jag fick mina förra terminalglasögon.
Så det blev en riktig genomgång i eftermiddags.
Först bestämma styrkan på nya glasen.
Sedan undersökning hos doktorn.
Innan undersökningen får man droppar i ögonen för att vidga pupillerna som efter ett tag ser ut som stora svarta tefat.
Medan jag väntade kollade jag runt på bågar.
Och beslutade mig för ett par 80-talsinspirerade DG-bågar.
Undersökningen visade att ögonen mår bra och det var ett betryggande besked.
Eftermiddagen bjöd på ett riktigt soligt väder så det blev en promenad längs Sveavägen.
Nu är våren på gång.
Underbart.

       

Karriärbyte

Sen i torsdags har jag varit hängig och orkeslös.
Kan det vara virus eller nåt annat?
Men idag var det helt hopplöst när jag klev upp och stod i dushen.
Orkade knappast någonting.
Helt slut.
Ringde vårdcentralen och fick en akuttid mitt på dagen.
Läkaren kunde inte hitta något fysiskt så jag ska gå dit imorgon bitti på fastande mage och ta några prover.

Passade på att hämta ut ett recept på apoteket.
Utanför hängde en näst intill tandlös A-lagare.
"Har du en cigg?"
"Nej, jag röker inte"
"Nähä, du röker inte, men krökar du då?"
"Nej"
"Gökar du då?"
"Nej."
"Men, då kan du ju bli nunna."
Hmmm, kanske dags att byta karriär.

Det var iallafall ett härligt slaskigt vårväder ute.
Nästan till att bli frisk av.

Det blev vinter

Det trodde man inte för en månad sen.
Men nu är den här igen.
Det var så vitt och fint i morse.
Men det varade inte så länge.
Smutsigt, moddigt och slaskigt.
Undrar om tanten med rullatorn tog sig ut idag.

Tanten med rullator

Jag var på väg hem från tunnelbanan.
Gick och traskade i snömodd och slask.
Framför mig går en liten gumma med rullator.
Jag börjar prata med henne och kommenterar att det måste vara jobbigt.
Och hon bekräftar.
Men det var lite extra jobbigt också eftersom det var nästan punka på ena hjulet.
Hon hade övertagit den efter sin avlidne make.
Och tanten fortsätter prata med mig, en vilt främmande människa.
Äldre människor är oftast så tillitsfulla.
Tur att jag inte hade onda avsikter.
Tanten var bara så gullig och pratade på medan hon knuffade sig framåt på det tunga underlaget.
När vi kommer fram till vår gata blir det uppförsbacke.
Och det är uppenbarligen ännu tyngre.
Men hon berättar att hon trots allt tar sig ut varje dag på en promenad.
Jag kliver av vid min port och säger hej då.
Vem vet, vi kanske ses igen.
Hon fortsätter en liten bit till uppför vägen och svänger av mot sin gård.
Viken underbart härlig krutgumma.
Man får hoppas att det är sån man blir när man blir gammal.

       

Skönt slaskigt

Våren är på gång.
Kunde inte motstå frestelsen att ta en lunchpromenad.
Och det slaskar så skönt i rännstenen.
Halt och moddigt.
Men alldeles underbart.
Det blev även en promenad efter jobbet.
Härliga tider att se fram emot.
Visserligen har det spåtts snö igen.
Men vem bryr sig?
Det är ju snart vår och dagarna blir längre.

   

Sushilunchen

Svenska Sushiköket i Midsommarkransen.
Vi har gått förbi många gånger.
Bara talat om att vi ska äta där nån gång.
Många har talat om att det alltid är mycket folk och långa väntetider.
Förra veckan laddade vi för en längre lunch och bestämde oss för sushi.
Mycket folk var det.
Väntetiden var överraskande kort.
Det gick faktiskt riktigt fort.
Och läckert, delikat och gott.
Glömde att ta kort på härligheten.
Nu är vi helt sålda på stället så det blev ett besök idag också.
Glömde inte att fotografera.
Och nu kan ni kanske förstå vad jag menar.
Trots snöyra och blåst är det bara så värt besöket.
Grymt smarrigt.
     

En fallen brevbärare

Vi försöker komma oss ut på lunchen så ofta som möjligt.
Särskild på såna här vackra dagar som vi bjöds på idag.
En strålande sol lyste från en klarblå himmel.
Rena ljusterapin.
Svalt och uppfriskande.
Vi har en precis lagom runda som vi brukar ta.
Där ingår en ganska seg uppförsbacke som sätter fart på pulsen.
Idag fick vi syn på en stackars brevbärare som hade ramlat på sin cykel.
Just i nämnda backe.
Han verkade ha varit på väg nerför.
Vi såg inte fallet.
Men en hel del post hade ramlat ut.
En väska var intakt men den andra hade tappat innehållet som låg lite spridd över trottoaren.
Vi frågade om han behövde hjälp.
Men det ville han inte ha.
Han hade slagit sig sa han när vi frågade men det gick bra ändå.
Han verkade lite smått irriterad.
Jag vet ju själv hur pinsamt det är att ramla.
Och hur illa det än är så avfärdar man folks hjälp med att det inte är nån fara.

 

Lägenhetsvisning

Jag hade visat intresse på en tvåa på Söder via interna byteskön.
Den var inte så stor men den kanske var välplanerad.
Men ack vad besviken man kan bli.
Den var visserligen stambytt, men i övrigt var den otroligt nergången.
Jag såg framför mig ett totalt renoveringsobjekt.
Jag är inte redo för det.
Alldeles för mycket jobb.
Sen var den väl egentligen i minsta laget.
Men det är ju alltid kul att kolla.
På väg därifrån, på Hornsgatan var det en lägenhetsvisning på en bostadsrätt.
Vi klev in av ren nyfikenhet.
Från den ena lägenheten till den andra så var det som att komma till olika planeter.
Men man får betala om man vill ha en stor trea på Hornsgatan.
Sådär närmare fem millar.
Ja, ja.
Kul att spana lite.
Vi fortsatte med en caesarsallad på Cafe Rival vid Mariatorget.
Sedan promenerade vi längs gallerierna på Hornsgatspuckeln.
Det hade blivit lite "varmare" i loppet av eftermiddagen.
Det var bara -7 när vi passerade Slussen.
En lagom skön eftermiddag.

   

Snökanon och vintersol

Den så omtalade snökanonen dök upp igår kring lunch.
Ett helt dygn senare än utlovat.
Vädret var väldigt märkligt under hela dagen.
Ena minuten yrande snöväder och när man tittade ut några minuter senare strålade solen.
Kallt var det iallafall.
Min termometer har visat -15grader tredje dagen i följd.
Men det blev inte nån överdriven mängd snö utav det hela.

Idag är det en fantastisk vacker vinterdag.
Förtfarande isande kallt ute.
Det ser frestande ut.
Men öppnar jag balkongdörren åker den igen fortare än kvickt.

   

Glada toner i tunnelbanan

Hej i rutan.
Det var ett tag sen jag hörde av mig.
Jag har inte mått så superbra på sistone.
Den beror säkerligen på den inre stressen angående jobbet där vi fortfarande inte riktigt vet hur det kommer att bli.
Förra vecka blev riktigt illa med häftiga yrselatacker som jag inte riktigt fattade vad det var.
Blev väldigt rädd.
Jag visste iallafall att det inte var nåt med hjärtat för det hade jag kollat veckan innan på Stockholm Heartcenter i Vällingby.
Yrseln gav inte vika så i lördags åkte jag in till akuten på St Göran.
Efter några timmars väntan här och där och provtagning hittade dom inget fel.
Fick remiss vidare till öron på KS.
Inget fel där hellre.
Jag är fullt frisk men mår inte så bra.
Stressrelaterad säger alla läkare.
Ungefär som att få diagnosen virus när dom inte vet vad man lider av.
Har kört mjukmassage att par dagar den här veckan och det har faktiskt hjälpt lite.
I tisdags var jag hos husläkaren för min onda axel.
Han satte en kortisonspruta som inte hjälper.
Ja men, ni hör ju hur det låter.
I tillägg till all annat fick jag dessutom ett ryggskott för ett par veckor sen också.
Reparationsåldern säger vissa.
Men jag känner mig inte redo för det ännu.
Lite krämpor kan man väl tåla, men den senaste tiden har varit rent löjligt.
Jag hör ju hur det låter när jag ska berätta för doktorn.
Och jag är inte hypokondriker.
Inte vad jag vet iallafall.
I morgon ska jag till Naprapathögskolan så då hoppas jag dom kan råda bot på dom fysiska krämporna åtminstone.
Men lite glada rytmer i tunnelbanehallen vid Fridhemsplan på väg hem piggar upp.
Mellanlandar i Åkeshov och andas in lite kall och skön vinterluft.
Det var faktiskt -15 grader när jag kom hem precis som i morse och kallare ska det bli.
Och mer snö också.

Blåmåndag

Årets värsta deppardag.
Inte så konstigt.
Det är ju måndag.
Dessutom tristaste vädret som började med snö och slutade med slask och gråväder.
Och inte nog med det.
Jag åkte på ett rejält ryggskott precis när jag skulle börja jobba och höll på att ställa iordning på skrivbordet.
Har gått omkring som en fällkniv mest hela dagen
Tog ett par piller som hjälpte lite.
Tur i oturen var vår massörska på plats just idag.
Och ännu mer tur var att hon hade en ledig halvtimme när jag behövde det som mest.
En skön massage som hjälpte på hela ryggen förutom där ryggskottet hade satt sig.
Har därför jobbat stående hela dagen och istället blivit riktigt trött i benen.
Usch vilken klagan och vilket gnäll.
Men lite uppigande var det när jag vägde mig i morse.
Det visar åt rätt håll andra veckan i rad.
Nyårslöfte som jag håller än så länge.

     

Julen i Oslo 2011

Den här julen bjöds vi inte på mycket gratis ledighet.
En extra dag bara.
Jag hade fått ledig dagen före och dagen efter som blev resdagar.
Startade i ottan dan före dan.
Tåget från Centralen till Oslo.
Allt flöt på perfekt och tåget var i tid.
Pappa mötte mig på stationen och vi tog T-banan hemåt.
Det tar bara 10-15 minuter.

På kvällen var det grötmiddag hemma hos min bror och hans familj.
Och jag fick mandeln.
Det var länge sen sist.
Som pris blev det en jättefin handgjord chokladtomte som ungarna fick ta över.

Julaftonen bjöd på ett fantastiskt väder.
En liten aning frostig snö låg längs vägkanterna och det var kanske nån minusgrad.
Jag tog mig en promenad på förmiddagen.
Trodde jag höll på att bli förkyld så jag laddade upp med lite medikamenter från apoteket som jag turligt nog inte fick användning för.
Det var väl antagligen luftombytet som spökade.
På eftermiddagen gick vi som vi brukar i kyrkan.
Det ger faktiskt en extra piff på julstämningen.

Julaftonens middag avnjöt vi hemma hos min syster.

Traditionellt.
Revbenspjäll, julkorv, medisterkaker (köttbullar på fläskfärs).
Tillbehören är rödkål, surkål och potatis.
Till kaffet och julklapparna tar vi efterrätten som är ris á la malta.

Juldagen hemma hos mor och far.
Tradition så länge jag kan minnas.
Förr i tiden var det alltid kalkon.
Den är nu övergiven och vi har gått över till en annan typisk norsk julrätt.
Pinnekött.

Torkat och saltat lammkött som blötlagts ett antal timmar innan tillagning.

Björkpinnar läggs i botten på kastrullen.
Därav namnet.
Köttet ovanpå och sedan ska det ångkokas några timmar.
Serveras med rotmos.

Annandagen tog vi det lugnt hemma.
Lutfisk stod på menyn.
Hos oss serveras den med ärtstuvning, stekt fläsk, vit sås och potatis.
Mycket matprat.
Men det är ju jul.

Sedan var det vardag igen.
Det gick fort.
Skulle shoppa lite innan hemfärd.
I butiken hade dom redan ställt ut vårblommorna.
Det passade egentligen bättre än alla julsaker med tanke på det bristande julvädret.

På grund av stormen som dragit över landet var det osäkert hur det skulle fungera med tåget hem.
Och det blev lite rörigt från början.
Vi stod på Oslo S och väntade att tåget skulle dyka upp.
Det var rejäla förseningar därför att tågresenärerna från Stockholm hade fått åka buss vissa sträckor.
Vi kom så småningom iväg ca 45 minuter för sent.
Men man lyckades köra in över halva tiden.
Så endast 20 minuter försenade anlände vi till Stockholm.
Som sagt.
En kort jul.
Men nästa år blir det kalasbra.
Tiden går fort.
Snart är det jul igen.

     

Nygamla tröjan

För tolv år sedan köpte jag garn och började sticka.
Jag hade kommit ungefär halvvägs på den när jag var tvungen att lägga av.
Hade börjat få så ont i händerna och det gick bara inte att hålla på längre.
Antagligen beroende på musarm.
Tröjan hamnade längst in i det översta skåpet.
Där har den legat tills för nån månad sen.
Jag tycker det är otroligt kul att sticka.
Särskilt mönsterstickning.
Jag tog ner påsen från skåpet och tänkte ge den ett nytt försök.
Och det gick riktigt bra.
Nu är den färdig.
Hopsatt och pressad och klar till användning.
Ett problem återstår.
Det är att göra mig av med ett antal kilon så jag kommer in i den.
När det begav sig, då jag köpte garnet var jag betydligt smalare.
Men vi är några kollegor på jobbet som har bestämt oss för att lyckas.
Viktkollen 2012.
Lättare när vi är flera så vi kan sporra varandra.
Men först ska vi fira jul och äta upp oss lite till.
   

Rundtur i kollektivtrafiken

Jag drog in till stan efter jobbet för att göra de sista julklappsinköpen.
Snurrade runt lite på Åhléns efteråt.
Köpte på mig en ny morgonrock och några lussebullar på Hemköp.
Dags att ta T-banan hemåt.
Det gick bra enda fram till Fridhemsplan.
Där blev det stopp.
Olycka vid Abrahamsberg sades det.
Bussar var tydligen beställda.
Så sa chauffören att vi fick fortsätta efter sådär tio minuter.
Det rullade på.
Men sen blev det tvärnit vid Alvik.
Det blev helt plötsligt slutstation och alla fick lämna tåget.
Dumt att jag inte klev av redan vid Fridhemsplan när strulet började.
Men hoppet är ju det sista som försvinner.
Nu verkade det dock vara helt kört.
Började fundera alternativ hemväg.
Hoppade på ett tåg tillbaka till Fridhemsplan.
Blå linjen till Sundbyberg.
Därifrån var planen att åka buss 113 till Islandstorget.
Men när jag kom upp ur underjorden fanns inte nån 113's hållplats.
Jag började gå framåt och fick syn på en busshållplats.
Men där fanns inte den bussen.
Frågade en tjej som stod där, men hon hade ingen aning.
Men var sjutton fanns hållplatsen.
Det är fortfarande rätt kaotiskt i Sumpan även om det ser bättre ut nu än i somras.
Det mesta av rälsen verkar vara på plats.
Jag vandrar vidare.
Frågar folk.
Ingen vet.
Går och går.
Svettigt blir det.
Känner stressen.
Men jag går åt det hållet bussen ska.
Nånstans bör jag väl ändå komma fram till en hållplats.
Så i fjärran får jag syn på den.
Kan inte se om det är rätt, men hoppas.
Då kommer bussen farande bakom mig.
Har fortfarande en bit att gå.
Börjar springa.
Inte så lätt när man på senaste tiden förvandlats till en soffpotatis med total brist på kondition.
Men chauffören väntar.
Jag kliver in totalt utmattad.
Var nära att svimma kändes det som.
Äntligen på väg hemåt.
Kliver av vid Islandstorget.
Har därifrån lite längre gångväg hem än om jag tar tunnelbanan.
Det bär uppför.
Och stressad som jag känner mig går jag med raska steg.
Det är mörkt och jag vill komma hem så fort som möjligt.
Flåsar som en strandad val.
Fattas väl bara att trafiken kommit i gång och jag förlorat på mina strapatser.
Men det var fortfarande stopp.
Då hade klockan hunnit bli halv åtta innan jag var hemma.
Mer än en timma senare än planerat.
Jag hade tänkt skriva julkorten idag, men det får jag spara till imorgon.

Perfekt TV-bild

Jag har en längre tid haft störningar i bilden på vissa kanaler.
Bland annat de flesta TV4-kanaler och 5'an.
Bilden liksom fryser och stannar upp.
Otroligt irriterande.
Jag har ju ComHem.
Några gånger har jag ringt.
Väntan är låååång.
Och när man kommer fram är det aldrig deras fel.
Dom menar att min antennsladd är för lång eller för gammal.
Nu har jag gett upp att ringa men är fortfarande irriterad.
Men sen jag skaffade ny TV är det väl tusan att jag inte ska få en bra bild på alla kanaler.
Så igår bestämde jag mig för att testa att köpa en ny antennsladd på Clas Ohlson.
Men först ville jag fråga nån säljare där om han hade nåt bra tips på hur jag skulle göra.
Han menade att jag inte behövde en ny sladd.
Han sa att ComHem sänder med svaga signaler.
Jag behövde helt enkelt bara köpa till en 'Amplifier' och koppla antennsladden till den för att förstärka signalen.
Samtidigt var det en 'besserwissergubbe' där inne som lade sig i och tyckte att jag inte alls skulle köpa en sån.
Han menade att jag skulle gå till Expert och dom skulle ordna via ComHem att fixa till signalen till min TV.
Men jag lyssnade inte på honom utan köpte det som säljaren hade rekommenderat.
Och det ångrar jag inte.
Jag kunde faktiskt se heeela CSI på 5'an igår kväll UTAN störningar.
Det funkade med andra ord.
Tur att jag inte lyssnade på gubben.
För då vet man inte hur lång tid det skulle ta innan allt var fixat med tanke på den erfarenhet man har av ComHems brist på effektivitet.
 

Fullmånens fel

Fredag kvällen spenderade jag på Fotografiska med ett par goda vänner.
Kollade in utställningen med de vilda djuren.
Helt fantastiskt.
Vi åt en räkmacka och ett glas vitt i restaurangen.
Passade på att förnya årskortet.
Vädret var väl inte det mest strålande.

Lördagen gick i sakta lunk med virkning och stickning.
Några blir julklappar.
Lade mig ganska sent.
Men det var totalt omöjligt att sova.
Försökte med alla möjliga knep, men inget lyckades.
Vid sex i morse hade jag fortfarande inte somnat.
Då helt plötsligt somnade jag och vaknade igen vid åtta.
Ingen idé att försöka sova mer.
Kunde inte förstå varför.
Då kom jag på det.
Kanske det var fullmåne.
Och det var ju precis vad det var när jag kollade almanackan.
Nu är det dags för ny natt.
Hoppas sova lite bättre den här gången.
Det är ju arbetsdag imorgon.
Och då vill man ju helst vara pigg som en lärka.
God natt!!

     













     

Dagen efter

Redan torsdag.
Snart helg igen.
Den här torsdagen har varit lite seg eftersom det blev sent i säng igår.
Vi hade vårt årliga "julbord".
Men det är ju ingen som vill äta riktigt julbord längre.
Förutom jag då.
Eftersom jag åker till Norge varje jul så vill jag gärna få med mig även den svenska julmaten.
Men dom senaste åren blir jag alltid nedröstad.
Alla tycker att dom hinner tröttna på julmaten och därför vill dom ha nåt annat.
Det blir olika bud varje år.
Ibland har vi haft cateringfirma och vi har då suttit kvar på jobbet.
Då och då blir det ut på lokal.
Som igår, vi hade bokat kvällen på Restaurang Stekpannan.
Maten där är helt topp.
Servicen likaså.
Man får verkligen valuta för pengarna.
Så jag klagar inte.
Men jag saknar ändå sillen och julskinkan.
 

Promenad i mörkret

Nu är det verkligen mörkt på riktigt.
Redan före tre går solen ner.
Men himmelen är sagolikt vacker på eftermiddagen.
Kalla rosa färger lyser upp himmelen innan det totala mörkret packar in staden i svart bomull.
Men allt juleljus, gatlyktor och neon kastar sitt magiska ljus över staden och tränger igenom det kompakta mörkret.
Det blev en promenad efter jobbet.
Tog vägen över Liljeholmsbron och upp på Hornsgatan.
Visst är det vackert men det väcker samtidigt en känsla av hemlängtan och att få kura ihop sig i soffan framför TV'n.