Strömlöst

En hel timme var vi utan ström på jobbet. Kvart över tolv slocknade allt. Jag var fortfarande på lunchrast så jag märkte inte så mycket av det föränn jag gick tillbaka till arbetsplatsen. Alla stog runt omkring och pratade och undrade. Hur länge? Hur omfattande?

Man märker inte hur beroende av ström man är föränn man blir utan.

- Inget kaffe, maskinen går på ström.

- Kan inte värma vatten, mikron behöver el.

- PC'n funkar inte.

- Telefonerna ur drift.

- Radion, funkar inte.

Som tur är finns mobiler så man kan ha kontakt med omvärlden. Vi fick veta att Tvärbanan stog still och att det var mörkt över Stora Essingen via Gröndal och upp dit vi sitter i Midsommarkransen.

Jobba gick ju inte eftersom vi är en telefonsupportgrupp. Det var bara att vänta och se.

Vi började diskutera att ett par av oss skulle bli tvungna att åka in till huvudkontoret i stan eftersom vissa saker måste uträttas vid en viss tid.

Vid kvart över ett såg vi några från andra avdelningar dra iväg i Taxibilar för att åka in till stan för akuta uppgifter. Men dom fick en kort resa, typ runt parkeringen, sen kom strömmen tillbaka och taxiresernärerna med. Det var bara att sätta på PC'n, logga in sig och sätta igång verksamheten igen. Ganska skönt när allt återgår till det normala.

Otroligt skrämmande egentligen vad beroende vi är av el.

Hur klarade dom sig egentligen förr i tiden? Bättre, antagligen. Dom slapp iallafall frustrerande strömavbrott.